On verbal epistemology of the neo-Nyaya school in Indic philosophy; includes Sanskrit text, Apūrvavāda from Nyāyasiddhāntadīpa of Śaśadhara.

Enligt ett realistiskt synsätt kan ett påstående vara sant trots att det inte ens i princip är möjligt att veta att det är sant. En sanningsteoretisk antirealist kan inte godta denna möjlighet utan accepterar en eller annan version av Dummetts vetbarhetsprincip: (K) Om ett påstående är sant, så måste det i princip vara möjligt att veta att det är sant. Det kan dock förefalla rimligt, även för en antirealist, att gå̊ med på̊ att det kan finnas sanningar som ingen faktiskt (...) vet (har vetat, eller kommer att veta) är sanna. Man kan därför tänka sig att en antirealist skulle acceptera principen (K) utan att därför gå med på den till synes starkare principen: (SK) Om ett påstående är sant, så måste det faktiskt finnas någon som vet att det är sant. Ett mycket omdiskuterat argument – som ytterst går tillbaka till Alonzo Church, men som först publicerades i en uppsats av Frederic Fitch i Journal of Symbolic Logic 1963 – tycks emellertid visa att principen (K) implicerar principen (SK). Anta nämligen att (K) är sann, medan (SK) inte är det. Men om (SK) är falsk, så finns det ett påstående som är sant men som ingen faktiskt vet är sant. Anta nu att p är ett sådant påstående. Låt Kp betyda att någon vet att p är sant. Det galler alltså̊ att p är sant samtidigt som Kp inte är det. Betrakta nu påståendet (p ∧ −Kp). Enligt antagandet är detta påstående sant. Enligt (K) måste det då vara möjligt att någon vet att (p ∧ −Kp). D.v.s., det måste vara möjligt att påståendet K(p ∧ −Kp) är sant. Men i så fall är det också̊ möjligt att påståendet Kp ∧ K−Kp är sant, vilket i sin tur implicerar att det är möjligt att Kp ∧ −Kp är sant, vilket ju är absurt. Således kan inte (K) vara sann samtidigt som (SK) är falsk. Vi tycks således kunna sluta oss till att (K) implicerar (SK). I uppsatsen diskuterar jag några olika sätt att undgå̊ Church-Fitch paradoxala slutsats. Ett tillvägagångssätt är att ersätta kunskapsoperatorn med en hierarki av kunskapspredikat. Ett annat är baserat på distinktionen mellan faktisk och potentiell kunskap och ett förkastande av den vanliga modallogiska formaliseringen av principen (K). Den senare typen av lösning betraktas både från ett realistiskt och ett icke-realistiskt perspektiv. Utifrån denna analys kommer jag fram till slutsatsen att vi, vare sig vi är realister eller antirealister rörande sanning, kan sluta oroa oss för vetbarhetsparadoxen och ändå uppskatta Church-Fitchs argument. (shrink)

K.E. Løgstrups monografi om Immanuel Kants erkendelsesteoretiske hovedværk 'Kritik af den rene fornuft'. Med efterskrift af Peter Aaboe Sørensen. "De metafysiske spørgsmål bliver stående; de er givet med vor fornufts naturanlæg. Måske mere end nogen anden videnskab er metafysikken lagt i os, og dens spørgsmål er alt andet end tilfældige. Man kan lige så lidt vente, at menneskets ånd helt ville opgive metafysiske undersøgelser, som man kan vente, at vi ville indstille at trække vejret for at undgå at indånde uren (...) luft. Om bogens efterskrift m.m.: "... han [Peter Aaboe Sørensen] gør det glimrende. Vi får for eksempel at vide, at bogens hovedafsnit udkom første gang så tidligt som i 1952, i en periode, hvor de teologiske professorer i Århus bestræbte sig på at skrive små filosofi-historiske monografier til deres studerende. Aaboe gør også meget relevant rede for den biografiske baggrund for Løgstrups engagement i Kant: Som studerende havde han selv haft enorme vanskeligheder med at forstå den tyske gigant. Først i det tredje studieår lykkedes det ham ved ren stædighed og vilje at få fat. Nu ville han forstå det. Dette resultat af veloverstået kamp kom senere tiders studerende og nutidens læsere til gode i den klare og myndige præsentation af Kants tanker, som er temmelig vanskelige at gå til uden mellemled." Nils Gunder Hansen, Kristeligt Dagblad. (shrink)

Tidslogik är en gren av logiken som handlar om temporala begrepp, satser, argument och system. Inom denna gren av logiken undersöker man t.ex. uttryck såsom "Det kommer alltid vara fallet att", "Det kommer någon gång i framtiden vara fallet att", "Det har alltid varit fallet att", "Det var någon gång i det förflutna fallet att". Logiska relationer mellan satser som innehåller temporala begrepp studeras och giltigheten hos argument som består av sådana satser analyseras. Ett multimodalt språk är ett modalt språk (...) som inkorporerar flera olika modala operatorer. En multimodal semantik är en modal semantik som innehåller flera olika s.k. tillgänglighetsrelationer som svarar mot de olika modala operatorerna. Och ett multimodalt system är ett modalt system (av teorem) som är baserat på ett multimodalt språk. Multimodal logik är en gren av modallogiken som handlar om multimodala språk, semantiska teorier och system. I den här uppsatsen visar jag hur tidslogiken kan betraktas som en del av den multimodala logiken. Jag utvecklar ett antal så kallade semantiska tablåsystem och bevisar att dessa är sunda och fullständiga i relation till deras semantik. (shrink)

Tidslogik är en gren av logiken som handlar om temporala begrepp, satser, argument och system. Inom denna gren av logiken undersöker man t.ex. uttryck såsom "Det kommer alltid vara fallet att", "Det kommer någon gång i framtiden vara fallet att", "Det har alltid varit fallet att", "Det var någon gång i det förflutna fallet att". Logiska relationer mellan satser som innehåller temporala begrepp studeras och giltigheten hos argument som består av sådana satser analyseras. I tidigare arbeten har jag diskuterat hur (...) tidslogiken kan betraktas som en form av multimodal logik. I den här uppsatsen visar jag hur tidslogiken kan beskrivas som en bimodal logik, ett slags modallogik som endast innehåller två typer av temporala operatorer. Den semantik jag använder är baserad på monotemporala ramar. En monotemporal ram är en relationell struktur som endast innehåller en primitiv tillgänglighetsrelation, nämligen relationen tidigare än / senare än. Jag utvecklar ett antal så kallade semantiska tablåsystem och bevisar att dessa är sunda och fullständiga i relation till deras semantik. (shrink)

Søren Kierkegaard præsenterer os for ikke mindre end 18 opbyggelige taler forholdsvist tidligt i forfatterskabet, og det vil sige, at vi er i den del af hans værker, der betegnes som religiøse. Det er samtidig ensbetydende med, at Kierkegaard står ved det skrevne og ikke lader et pseudonym være den ansvarshavende, som ellers er tilfældet med mange af hans udgivelser. Talerne forkynder, formidler og forklarer kristendommen eller Jesu budskaber, og vi præsenteres for fortællinger og historier fra Bibelen, der på eksemplarisk (...) vis perspektiverer begreber som tvivl, godhed, sandhed og naturligvis tro med frelse. Når Kierkegaard bruger betegnelsen opbyggelige taler, så er det, fordi det netop er tanker og beskrivelser, der automatisk fører til refleksion og eftertænksomhed, og dermed er det enkelte menneske allerede i gang med en form for opbyggelse. Guiden giver således et indblik i og overblik over talerne, så man er bedre rustet, når man vil læse Kierkegaard selv. (shrink)

Ben shu zhu yao cong san ge fang mian dui Zhou Dunyi li xue si xiang de mei xue te zhi jin xing jie du: yi shi gen ju qi "tai ji" guan fen xi "tai ji" zhi yuan rong mei, dong jing mei, he xie mei; er shi zai dui qi "jun zi guan" he "sheng ren guan" jin xing yan jiu de ji chu shang, zhan xian gang jian, zhong he, gao jie, sa luo, shang zhuo de jun (...) zi ren ge he yi "le" wei ben de sheng ren jing jie, shi dui chuan tong ren ge mei xue ji xian shi you chao yue de shuang chong te zheng de jin yi bu chan shi; san shi zai "xiang" yu "yi", "wen" yu "dao", "le" yun "li" de guan xi zhong fen xi "wen yi zai dao" de mei xue yi yun, cong ben ti de gao du fen xi wen dao guan xi, jiao wei jing zhun de chan shi le Zhou Dunyi "wen yi zai dao" de wen xue si xiang. (shrink)

Artificiell intelligens (AI) är ett ungt forskningsområde där många av de grundläggande problemen förefaller att vara av filosofisk art.1 Ämnet har sina filosofiska rötter dels i traditionen från Leibniz, Frege, Russell och Hilbert, som strävar efter att formalisera principerna för exakt tänkande, dels i den klassiska mekanismen: idén att människan är en maskin och att det mänskliga tänkandet är en mekanisk process. Som en första approximation kan vi säga att AI är det vetenskapliga studiet av hur man konstruerar och bygger (...) maskiner (datorer) som är intelligenta (eller uppvisar intelligent beteende). Det är lätt att se att denna forskning aktualiserar frågor av filosofiskt slag. Hit hör problem som rör tänkandets natur samt förhållandet mellan medvetandet och kroppen. Inom AI ses ofta datorns arbetssätt som en modell för människans kognitiva processer och man föreställer sig kanske att hjärnan är ett slags dator. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och en dator tänks arbeta rent mekaniskt i enlighet med ett givet program (en given algoritm), så föreställer man sig att samma sak bör gälla för hjärnan. Analogin hjärna-dator leder till föreställningen att tänkande inte är något annat än en dators mekaniska manipulerande av symboler i enlighet med givna formella regler. Denna uppfattning om tänkandets natur förefaller samtidigt problematisk: mekanisk manipulation av symboler förutsätter ingen förståelse av symbolernas innebörd; genuint tänkande, å andra sidan, tycks förutsätta sådan förståelse. Ibland verkar också analogin hjärna-dator i den motsatta riktningen. Eftersom hjärnan liknas vid en dator och hjärnan har en mental dimension, så föreställer man sig kanske att samma sak måste gälla för vissa datorer: synen på hjärnan som en dator leder till tanken att det borde vara möjligt att konstruera datorer som bokstavligen tänker, känner och förnimmer. Man föreställer sig kanske att man skall kunna konstruera ett artificiellt medvetande. Vi är alla förtrogna med datorer som (i en viss mening) kan lösa förelagda uppgifter på ett intelligent sätt, men följer det därav att dessa datorer kan tänka? Inte tänker väl en schackspelande dator på schack? Hur intelligent dagens datorer än beter sig, så verkar det ändå inte rimligt att säga att de har tankar, känslor eller upplevelser. Men kan man utesluta att vi någon gång i framtiden kommer att kunna konstruera datorer som verkligen förstår, är medvetna, och tänker? Dessa frågor rymmer många begreppsliga oklarheter. Vad är intelligens, tänkande, förståelse, medvetande? Hur förhåller sig intelligens och tänkande till medvetandets fenomenella sida: upplevelser och känslor? Om vad slags ting är det meningsfullt att säga att de har intelligens, medvetande, mentala tillstånd, etc.? Är det meningsfullt att säga detta om en hjärna, en maskin, en dator? Vad menas med en maskin (dator)? Hur kan vi veta (avgöra) om ett ting har intelligens, tankar, känslor eller upplevelser? I denna uppsats avser vi att närmare belysa sambandet mellan filosofi och AI samt kritiskt granska några av AI-forskningens förutsättningar inom filosofi och logik. (shrink)

This paper provides an exploratory comparative assessment of the institutional pressures influencing corporate social responsibility in a developed country, UK, vs. a developing country, Brazil, based on a survey of different actors. Information on sustainability concerns, organizational strategies and mechanisms of pressure was collected through interviews with environmental regulatory agencies, financial institutions, media and non-governmental organizations. Our results confirm that the more advanced awareness and CSR responsiveness in the UK is a consequence of a predominance of coercive and normative forces (...) on the organizational field. The institutional forces tend to build a Brazilian organizational field that is relational based and risk intensive. The findings lend support to the view that CSR responses are unlikely to be easily transformed into uniform standardized practices across the globe. This paper contributes to a collective understanding of the organizational field and a common template for CSR in the context of developed and developing countries. (shrink)

Islamic philosophy; philosophy, Ancient.

Historical study of philosophical movements from ancient times to 19th century.

We say that each social group is identical to its members. The group just is them; they just are the group. This view of groups as pluralities has tended to be swiftly rejected by social metaphysicians, if considered at all, mainly on the basis of two objections. First, it is argued that groups can change in membership, while pluralities cannot. Second, it is argued that different groups can have exactly the same members, while different pluralities cannot. We rebut these objections, (...) and argue that our plural view is superior to alternative reductive proposals which would identify social groups with the sets or fusions of their members. Finally we deal with some further potential challenges for the view of groups as pluralities. Thus we aim to establish it as a serious contender in the metaphysics of groups. (shrink)

Treatise on the theory of Advaita Vedanta philosophy.

This paper analyses the role of foreign and local companies in shaping Brazilian positions on global sustainability. It deals with an empirical investigation of CSR practices of firms from the electronics, food, and personal care sectors in response to pressures of 'market' and 'non-market' stakeholders. The results demonstrate that CSR decisions by foreign and local firms are triggered by organisational considerations and anticipated economic gains. The degree of implementation of CSR activities by foreign firms is more advanced than that of (...) local firms. The survey also confirms the hypothesis that market stakeholders exert pressure on companies and positively influence CSR. Non-market stakeholders seem to have a minor effect on corporate social responsibility decisions. We conclude that the institutional environment is a critical determinant of the extent to which the dialogue between stakeholders and companies leads to the attainment of sustainable development. (shrink)

According to relativism, these appearances of faultless disagreement are to be endorsed. According to moderate relativism, this can be done within the general Kaplan-Lewis-Stalnaker two-dimensional framework, in which the basic semantic notion is that of a sentence s being true at a context c at the index i: it may in effect be the case that s is true at c but false at c∗. According to indexical relativism, this is so in virtue of the content of sentence s at (...) c being different from that of s at c∗. (shrink)

Consider a cat on a mat. On the one hand, there seems to be just one cat, but on the other there seem to be many things with as good a claim as anything in the vicinity to being a cat. Hence, the problem of the many. In his ‘Many, but Almost One,’ David Lewis offered two solutions. According to the first, only one of the many is indeed a cat, although it is indeterminate exactly which one. According to the (...) second, the many are all cats, but they are almost identical to each other, and hence they are almost one. For Lewis, the two solutions do not compete with each other but are mutually complementary, as each one can assist the other. This paper has two aims: to give some reasons against the first of these two solutions, but then to defend the second as a self-standing solution from Lewis’s considerations to the contrary. (shrink)

Sibajiban Bhattacharyya, Indian philosopher; contributed articles.